Ja, nu skriver jag det ju lite sent, nationaldagen var den 17:e augusti,men battre sent an aldrig eller hur?
Jag kan borja med morgonen da, det kanns mest logiskt.
Efter att ha atit frukost gick vi hem och borstade tanderna, sedan begav vi oss till grannen tvars over gatan. Denna personen verkade tidigare riktigt bitter, vi horde namligen om att han hade velat kopa huset som vi nu bodde i och var lite sur for att han inte fick det (de gamla agarna tyckte tydligen inte om honom). Huset som han nu bor i hade han enbart som en svavelbo odling. Japp, det stammer. Det bor en massa svalor pa hans overvaning och de bygger bon av spott och barr. Dessa kan man efter 3 manader skorda och koka smaskig spottsoppa pa sedan. Men da han inte fick huset som han ville ha fick han flytta in i sitt"svalebo" i stallet.
Vi klattrade alltsa upp pa vinden/overvaningen och spanade. Taket var fullt av sma sma sopttbon, stora som aggkoppar ungefar och biologerna innom oss tjot av fortjustning. Han lever ratt bra pa denna odling. For ett kg svalbon far han 20miljoner rupia, och 100 000 rp motsvarar ungefar 65 kronor.. Rakna sjalv, jag har ingen miniraknare. Det blev mycket for en indonesier iaf.
Efter att ha matat fiskarna i grannens damm, satte vi oss i bilen och akte till nagra slaktingar till fikatanten. Dar satt vi (som vanligt) och nickade och log mot allt som sas och fick hora om hur vina vi var, hur fina nasor vi har, hur ljusa vi ar osv osv... Allt som ar vasterlandskt ar fint namligen. Nar vi slet oss fran denna nagot underliga tebjudning/fotosession akte vi hem for att forbereda oss for kvallen.
Som jag skrev tidigare hade vi erhallit en exklusiv inbjudan till en skuggteater (viktigt inslag i indonesisk kultur och andra lander i sydostasien) som aven skulle sandas live i radio.
Vi anlande och fick med en gang halsa pa "huvudpersonerna", dvs dem som skulle halla i dockorna och gora deras roster. Den som holl i dockorna sag ut som en jattebebis, allternativt en happy Buddha och den andra (han som rackte dockorna till jattebebisen) sag ut som huvudpersonen i Grim Fandango (som jag hoppas ni kanner till!). Efter att ha halsat och tagit kort med med vandrade vi upp pa scenen dar vi tog annu fler kort, nu med den jattestora orkestern och med koren (som lat som misslandade katter en kylig marsmorgon). Jag kande att detta var tillrackligt med valkomnande, men det var inte slut med det! Vi fick aven sitta pa forsta parket framfor spektaklet. Forsta raden, i mitten saklart. Den forsta raden hade ratt skona soffor och fatoljer (eller EN soffa som tanterna fick ockupera, tihi) medan de andra raderna hade tattiga mintgrona plaststolar. Sa dar satt vi i mitten och sag BAST av alla. Nar forestallningen borjade fick jag valkomsttalet oversatt for mig och de borjade med attvalkomna de speciella gasterna fran Sverige, och sedan pratade de vidare om alla andra varpa forestallningen drog igang. Och den var SEEEEEG! Man fattade ingenting och jattebebisen satt mest och lekte med dockorna for att roa sig sjalv sag det ut som. Men det var anda en spannande upplevelse och jag ar glad att jag fick vara med pa det hela.
Nar vi sedan gav upp och gick mot bilen (forestallningen skulle halla pa heeela natten till nasta morgon) fick vi veta att ett gang med man som sattbredvid oss var ingen mindre an stadens "borgmastare"(eller vad de nu har for personer som bestammer i en stad har) med folje. Vi hade alltsa battre platser en dem.
Det kan aven tillaggas att scenen var uppe pa en bred gata som var halvavsparrad, sa det akte mopeder forbi och de holl pa att aka in i scenen nar de fick syn pa"utlanningarna" och att folk med kameror kom fram och fotograferade oss hela tiden (sjalvklart utan att fraga om lov forst).
Sadar, jag hoppas nu att ni har fatt en fin bild av hur vi spenderade nationaldagen har i Indonesien och att ni aven har fatt lite uppfattning om hur de ser pa utlanningar i trakterna som vi bor i just nu. Vi ar lokalkandisar!
Jag har mer att skriva om de andra dagarnas handelser ocksa, men det tanker jag skriva om imorgon. Har inte fatt sova nagot i natt, sa jag tankte ga och gora det nu.
Adjo for den har gangen*ovar pa min kungliga vinkning som kraver minimal anstrangning av handleden*
/Leopardtant
onsdag, augusti 20, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh, den dagen spenderade ni som kändiskunglighet! Hur många erbjöd sig att massera ers majestäts fötter?
Jag älskar referensen till Grim Fandango! Manny Calavera är vår man. Utan tvekan ett av de besta spelen. Åh, jag känner att min inre nörd dyker fram nu. *host*
Ja, jag sitter just nu och läser ikapp på inläggen. Jag har varit så upptagen... säger vi. Tack för att ni (med andra ord: du, Sandra) skriver denna blogg. Ha det gött!
Skicka en kommentar