Jag tankte tillagna ett helt inlagg till lite exempel pa speciella manniskor vi har stott pa under varan resa. En del skona bubblare och dylikt har redan beskrivits, men har foljer nagra andra:
Forst ut kommer varan schauffor som har kort runt oss pa Java de senaste dagarna. Han ar ungefar lika lang som fikatanten (dvs inte alls lang) och han besitter en del lustiga egenskaper.
Liksom sa manga andra i det har landet talar han inte alls engelska, men forsoker anda ihardigt att kommunicera med en.
Att vara shauffor och helt sakna lokalsinne brukar ju inte vara nagon vidare kombination, men det ar inget hinder in The Land of Random, har funkar det och varan schauffor har kort vilse flera ggr nar han skulle ta oss hem efter att ha shoppat i Yogyakarta. Vid ett annat tillfalle sa han att ett stalle som vi fragade om lag jattelangt bort (pa indonesiska da, for han kan som sagt inte engelska), lite senare visade det sig att affaren i fraga lag 3 kvarter bort. Man hade kunnat ga dit.
Om den har manniskan har allvarliga magproblem eller bara lider av tvangstankar kan jag inte svara pa, daremot vet jag att han rapar valdigt ofta och mycket. Det rader ju lite olika uppfattning om hurvida detta ar trevligt eller inte.
I ovrigt ar den har personen valdigt trevlig och glad, sa vi hyser inget agg mot honom, men han ar som sa mycket annat i detta oarnas land ganska udda.
En annan skum snubbe hittade vi nar vi var pa KFC (de alskar verkligen sitt KFC i det har landet!) i Yogyakarta. Han hade fargat haret och hade en silverryggsack med mjuka spikes pa, allting tydde helt enkelt pa att han var valdrig cool.
Efter att ha stirrat pa oss ett tag kom han sedan fram till oss nar vi tvattade handerna (bra grej har, de har valdrigt ofta handfat som man kan tvatta sig i, men dessvarre inga toaletter) och fragade om han fick ta kort med oss. Det fick han saklart, men efter att ha stakat sig fram lite till pa engelska, fragat var vi kom ifran och sa, upptackte han att han hade valdrigt lite batteri kvar pa mobilen och fick avblasa det hela. Lustigt.
Surfinstruktorerna pa Odysseys surfing school pa Bali var ett gang skona lirare.
De som var lite coolare an de andra hade fargat har och det var aven oftast dessa som vagade prata mess med oss. Min favorit vill jag kalla Blondie, vet namligen inte vad han heter och hans har var typ gult. Han kunde sta och prata med en om vad man har for musiksmak och sedan helt plotsligt borjade han dansa och smasjunga och sprang ivag - bara i Indonesien!
Nar man star och svettas i bilkoer sa hander det ofta att folk kommer fram till bilrutan och tigger, en av dessa personer stack ut lite extra. Det ar inte helt ovanligt att folk som saknar en lem eller tva kommer fram och anser att de ska ha pengar pa grund av det har. En sadan hittade vi nar det var backsvart ute i Bangyuwangi (jag tror fortfarande att det ar felstavat) om jag inte minns fel. Han saknade en vansterarm men med hogerhanden holl han stolt upp en pinne som han visade upp som om han ville saga "jag har ingen vansterarm, men en pinne har jag iaf!". Sag valdigt udda ut det dar, och jag fick senare reda pa att "pinnen" var nagon form av instrument. Jag skyller pa morkret da da...
Nu nar vi anda ar inne pa det har med tiggare ar det valdrigt lagligt att ta upp "gitarrmongona" som bor har i Genteng.
De sitter ofta pa sin altan och spelar gitarr och nynnar pa diverse bollywoodsanger och nar de sedan ser att vi gar forbi foljer de efter oss och borjar spela utanfor huset. Skitirriterande for de slutar namligen inte forran man betalar dem. Jag forsokte med att stanga dorren och ga langre in i huset dar han inte kunde se oss, men det hjalpte inte - han borjade bara "sjunga" hogre.
Jag kan nu avsluta med nagot som ar lite mer generellt for hela landets kvinnor verkar det som. De alskar barn, alltsa alla gillar sota sma barn (inklusive mig om ungen ar tyst och inte for tjock) men i Antipolen ar det verkligen maniskt. Folk lanar barn fran varandra for att fa umgas med dem maximalt, i affarerna finns det alltid minnst en tonvis med produkter for barn, mest bebisar. Jag har aldrig sett sa manga olika former av barnolja i hela mitt liv!
Ja, sa detta ar ett fint litet smakprov pa vad the Land of Random har att erbjuda.
torsdag, augusti 14, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar