Ta mig till havet (och gor mig till Tant)

Jaaa, nu har vi flyttat pa oss igen. Efter att ha erhallit vara piratdrakter (SA BRA!) och tagit ett laaangt och nastan lite awkward farval av fikatantens hela halva slakt och grannskap flydde vi fran Genteng och dess skrikande minareter och kalla duschar. Resans mal var Gilioarna, eller Gili Air naramre bestamt, det ar dar vi ar nu (de har det segaste "quicknet" jag varit med om), men lat oss nu fortalja om den spannande resan hit.
Vi akte mitt i natten fran ovan namnda stad, by eller vad det nu ar och tog nattfarjan till Bali, som vi ju varit pa forr. Pa Bali studerade vi massa spannande manniskor som inte kunde sova och gjorde massa underliga saker. Har foljer nagra exempel:
Slapa korgar efter sig langst gatan, tomma korgar alltsa.
Sta och posa med en mango i handen.
Rasta hundar (mitt i natten alltsa).
Ga ut och sporta trotts att man ar jattetjock (den gar vi inte pa! De hade flipflopps ocksa)
Bara allmant cykla.. fast det har vi sett pa flera stallen, ibland har de stora laster med gras eller nat pa cykeln ocksa.
Ja, hur som halst kan man se sa mycket mer an fargglada, blinkande lampor pa natterna i det har landet, sa det ar bara att satta sig i en sunkbil och spana!
Nar det hade blivit gryning var vi framme vid en bekants kontor pa Bali, dar dumpade vi vara storsta vaskor och akte sedan vidare med de minsta till Lombok. Baten till Lombok tog 5 timmar och det var fruktansvart segt. Vi sag massor med sunkiga backpackers pa baten samt en rolig saronginsvept tant som sag fransk ut. Hon satt mest pa decket och bondade med de lokala ungdomsgangen, oj vad hon slukade kulturen!
Kan saga att vi i hamnen i Bali aven sag ett gang manniskor uppe pa ett tak som de malade blatt. Det sag ut som att de malade in sig sjalva i ett horn, tihi.
Nar de SEGA fem timmarna var over akte vi vidare pa Lombok for att sedan ta ytterligare en bat till de sma sota Gilioarna. Vi akte genom en frasig djungel med massa skaggprydda apor som chillade vid vagen och sag allmant nojda ut och sedan hade vi akt till en annan anda av on dar var andra bat vantade. Reaktionen var ganka lik hos alla i sallskapet, min version lod ungefar sahar:
VART FAN HAR VI HAMNAT!? Detta ar ingen hamn utan en bjudstrand med lite sunkiga ihopspikade (och malade) plankor till batar som guppade i vattnet. Bredvid batarna sprang det massa barn och andra folk som rullade sig nakna i stranden for att sedan springa ner i vattnet, rulla sig lite till i sanden och sen springa ner. De hade nog malaria allihopa eller nat sant.
Ja, detta kandes iaf som ett riktigt aventyr och vi var riktigt spanda pa vad som vantade oss pa andra sidan havet (vi sag ju redan oarna fran stranden, men anda). Vi slukade det sista paketet med oreos (det gick sammanlagt at 3 paket under hela resan om jag inte minns fel) pa baten och var ganska snart framme pa Gili Air. Vi hade ingen aning om vart varat hotell lag, sa det var tur att on hade sin valkomstkommitet framme som tog emot oss (den bestod av 5 man och en sliten haststackare med en karra). De fragade vart vi skulle och kastade sedan upp vara vaskor och oss pa karran (hasten lyfte vid ett tillfalle, jag skojar inte!) och efter manga om och men kom vi fram till hotellet som heter Gili Air hotel, fyndigt namn va?
Hotellet var frasht och sunkigt pa samma gang, lite motsagelsefullt kanske, men det var fler an jag som kande sahar.
Vi kom fram pa kvallen sa vi hann tyvarr inte snorkla nat den dagen, men vi hann ta oss ett uppfriskande dopp i hotellets saltvattenpool (dar vi for ovrigt ar hatade vid det har laget for varan talang till att gora kanonkulehopp). Hotellrumen ar sma stugor langs stranden och hotellrestaurangen skryter med sitt italenska kok, de har faktsikt ganska god mat. Jag uppskattar aven att de har bananpankakor till frukost.
Ja, nu ar ni uppdaterade pa var vi befinner oss, nu tankte jag paborja ett nytt inlagg dar jag berattar om forsta heldagen pa hotellet!
Kramar