Ja, nu har vi kommit till dagen efter nationaldagsfirandet, da var det fodelsedagskalas som gallde.
Det var fikatantens mammas vaninna (hanger ni med nu?) som fyllde ar och eftersom hon ar fran Indonesien och hennes man fran Sverige sa bestamde de sig for att gora en kombinerad fest dar The Land of Random moter Sverige. Ja, vad ska man saga? Det blev interssant.. Eller det slutade i hardsmalta kan vi saga for att breda pa lite extra ;)
Vi borjade med att mota upp fodelsedagsbarnet med make pa kontoret i deras fabrik (vi ockuperade en dator och forsokte skicka ivag bilder till bloggen, men tyvarr hann vi inte, so solly! :( ) varpa vi skyndade ivag till kalaset som skulle hallas i en restaurang vid havet.
Stallet var riktigit tyst och trevligt nar vi kom dit, nagra andra gaster var redan dar och smaminglade och vi tog plats vid ett av borden och bestallde dricka.
Sedan borjade gasterna dimpa in en efter en och DA var det dags for.. ja, just det KAREOKE! Har kom det asiatiska inslaget i kalaset in i bilden, men aven hardsmaltan, da det spelades/sjongs/ylades sa hogt att man knappt kunde hora sina egna tankar.
Maten kom sedan och den var god tycker jag. Det var en buff'e av lite olika ratter (med massa skaldjur bland annat, wee!) och tarta pa det. Tarta kanns inte som nagot indoneser kan bra, eller tja de har sin egen tolkning av den sa chokladen pa chokladtartan var nog uppblandad med plast (som ar ett grundamne i Indonesien for ovrigt).
Vissa besokare var mer forfriskade an andra, sa det borjades med lite halvtaskiga forsok till dans till "musiken" varpa tanterna kande att vi var tvugna att gora en insats, men vi angrade oss sedan. Vi hann dock inte sitta dar lange forran vi blev utdragna pa dansgolvet av nagon vi kallar "festprissen", som sakert hade manga vilda ar bakom sig men numera verkade agera som festens clown, och det var kanske ett misstag. Vi satte namligen igang med.. FULDANS! Det blev lite kanda moves som dansa armkrok medan den tredje klappar handerna och stampar i golvet, hoppandes med ett ben i luften osv osv.. Det var vackert att skada, iaf for nagon som nagorlunda samtycker med Team Fails lara.
Nar vi "dansat" klart och fick hora pa berom om vart dansande, kollade vi i kareokehaftet. Utbudet var.. spannande kan man saga och 70% bestod av dangdut (Indonesiens motsvarighet till dansband) och det lilla internationella de hade var speciellt det med. Efter manga om och men kom fikatanten pa det fina talesattet: "When in doubt always choose ABBA", sa det och det faktum att halften av gasterna var fran Sverige, resulterade i laten "Dancing queen". Framme pa scenen, redo att sjunga upptackte vi dock att synthsnubben inte hade nagon aning om hur laten gar. Eller tja, vi antog att han bara behovde en liten paminnelse, sa vi nynnade melodin for honom och han verkade ha koll. Sa satte det igang, vi sjong laten som vi tyckte den ska vara.. och han satte igang med nagot sorts improviserat copacabana-beat. Det hela lat fordjavligt, inget passade ihop och vi hade askul. Trotts att detta var ganska roligt, kande vi oss valdrigt avskrackta fran att valja annu en lat och avstod fran att ta mera sanger. Vem fan kanner inte till ABBA!? Detta kan bara intraffa i det har landet, gott folk.
Nar vi sedan insag att vi inte ens kan underhalla oss sjalva pa festen drog vi oss utat. Utanfor byggnaden stog vi vid nagra bord for att hitta ett stalle att sla sig ner pa och lyssna pa vagornas skvalp i stallet for tjutandet/kattmisshandeln inne i lokalen. Jag stog en bit bort fran de andra tanterna nar jag plotsligt kande pa mig att nagon stirrar pa mig, detta blev lite otackt sa jag svepte med blicken over skuggorna och upptackte att nagot tittar tillbaka pa mig. EN APA! Jag hoppade till och kollade at ett annat hall - EN SKABBHUND! Djuren kollade nyfiket och pep/gnydde av fortjusning over att nagon halsade pa dem. Jag talade om for tanterna om mitt fynd och de blev minst lika forvanade som jag var. Djuren var troligtvis restaurangagarnas husdjur, da de var kopplade och sag allmant ackliga ut. Vi drog oss bort fran den otacka synen varpa fikatanten stotte pa annu en spannande sak: en skoldpadda i en stor plastlada! Nar vi tittade narmare pa den sag vi att det snarare var en stor cancersvulst med en skoldpadda under sig som guppade i det smuttsiga vattnet. Man blir ratt ledsen nar man ser sant har.
Lite senare pa kvallen kom en man med korvfingrar ut fran festen pavag mot hunden och apan. Nar vi tittade fragande pa honom sa hannat i stil med: "Det ar tva hundar dar borta och en apa. Kineserna matar ju inte djuren, va, och de svalter och dor och sant..". Ja, just det "kineserna" ar inte alltid sa bra pa att mata sina djur, men det har kanske vi inte sa mycket med att gora..
Resten av kvallen roade vi oss med att skriva en lista som skulle beskriva The Land of Random, min favoritpunkt ar nog ".. Chicken is a vegetable." Basserat pa att vi har hittat ratter innehallande kyckling under menyn med vegetariska ratter FOR ofta.
Ja, sa det var vad som hande den dagen, tack for att vi blev inbjudna pa kalaset, L. Det var jattespannande! :)
/Leopardtant
torsdag, augusti 21, 2008
onsdag, augusti 20, 2008
Dagen innan nationaldagen
Ja just det, en liten kommentar till "gardsfesten" som var dagen innan nationaldagen.
Vi missade den nastan helt. Nar vi anlande holl de pa med bon och reste sig senare varpa de flesta gick hemmat (efter att ha stirrat sig matta pa oss dvs). FAIL.
Festen verkade iofs ganska lame, sa vi missade inget coolt att beratta om anda. Men maten var god iaf :)
/Leopardtant
Vi missade den nastan helt. Nar vi anlande holl de pa med bon och reste sig senare varpa de flesta gick hemmat (efter att ha stirrat sig matta pa oss dvs). FAIL.
Festen verkade iofs ganska lame, sa vi missade inget coolt att beratta om anda. Men maten var god iaf :)
/Leopardtant
Nationaldagen
Ja, nu skriver jag det ju lite sent, nationaldagen var den 17:e augusti,men battre sent an aldrig eller hur?
Jag kan borja med morgonen da, det kanns mest logiskt.
Efter att ha atit frukost gick vi hem och borstade tanderna, sedan begav vi oss till grannen tvars over gatan. Denna personen verkade tidigare riktigt bitter, vi horde namligen om att han hade velat kopa huset som vi nu bodde i och var lite sur for att han inte fick det (de gamla agarna tyckte tydligen inte om honom). Huset som han nu bor i hade han enbart som en svavelbo odling. Japp, det stammer. Det bor en massa svalor pa hans overvaning och de bygger bon av spott och barr. Dessa kan man efter 3 manader skorda och koka smaskig spottsoppa pa sedan. Men da han inte fick huset som han ville ha fick han flytta in i sitt"svalebo" i stallet.
Vi klattrade alltsa upp pa vinden/overvaningen och spanade. Taket var fullt av sma sma sopttbon, stora som aggkoppar ungefar och biologerna innom oss tjot av fortjustning. Han lever ratt bra pa denna odling. For ett kg svalbon far han 20miljoner rupia, och 100 000 rp motsvarar ungefar 65 kronor.. Rakna sjalv, jag har ingen miniraknare. Det blev mycket for en indonesier iaf.
Efter att ha matat fiskarna i grannens damm, satte vi oss i bilen och akte till nagra slaktingar till fikatanten. Dar satt vi (som vanligt) och nickade och log mot allt som sas och fick hora om hur vina vi var, hur fina nasor vi har, hur ljusa vi ar osv osv... Allt som ar vasterlandskt ar fint namligen. Nar vi slet oss fran denna nagot underliga tebjudning/fotosession akte vi hem for att forbereda oss for kvallen.
Som jag skrev tidigare hade vi erhallit en exklusiv inbjudan till en skuggteater (viktigt inslag i indonesisk kultur och andra lander i sydostasien) som aven skulle sandas live i radio.
Vi anlande och fick med en gang halsa pa "huvudpersonerna", dvs dem som skulle halla i dockorna och gora deras roster. Den som holl i dockorna sag ut som en jattebebis, allternativt en happy Buddha och den andra (han som rackte dockorna till jattebebisen) sag ut som huvudpersonen i Grim Fandango (som jag hoppas ni kanner till!). Efter att ha halsat och tagit kort med med vandrade vi upp pa scenen dar vi tog annu fler kort, nu med den jattestora orkestern och med koren (som lat som misslandade katter en kylig marsmorgon). Jag kande att detta var tillrackligt med valkomnande, men det var inte slut med det! Vi fick aven sitta pa forsta parket framfor spektaklet. Forsta raden, i mitten saklart. Den forsta raden hade ratt skona soffor och fatoljer (eller EN soffa som tanterna fick ockupera, tihi) medan de andra raderna hade tattiga mintgrona plaststolar. Sa dar satt vi i mitten och sag BAST av alla. Nar forestallningen borjade fick jag valkomsttalet oversatt for mig och de borjade med attvalkomna de speciella gasterna fran Sverige, och sedan pratade de vidare om alla andra varpa forestallningen drog igang. Och den var SEEEEEG! Man fattade ingenting och jattebebisen satt mest och lekte med dockorna for att roa sig sjalv sag det ut som. Men det var anda en spannande upplevelse och jag ar glad att jag fick vara med pa det hela.
Nar vi sedan gav upp och gick mot bilen (forestallningen skulle halla pa heeela natten till nasta morgon) fick vi veta att ett gang med man som sattbredvid oss var ingen mindre an stadens "borgmastare"(eller vad de nu har for personer som bestammer i en stad har) med folje. Vi hade alltsa battre platser en dem.
Det kan aven tillaggas att scenen var uppe pa en bred gata som var halvavsparrad, sa det akte mopeder forbi och de holl pa att aka in i scenen nar de fick syn pa"utlanningarna" och att folk med kameror kom fram och fotograferade oss hela tiden (sjalvklart utan att fraga om lov forst).
Sadar, jag hoppas nu att ni har fatt en fin bild av hur vi spenderade nationaldagen har i Indonesien och att ni aven har fatt lite uppfattning om hur de ser pa utlanningar i trakterna som vi bor i just nu. Vi ar lokalkandisar!
Jag har mer att skriva om de andra dagarnas handelser ocksa, men det tanker jag skriva om imorgon. Har inte fatt sova nagot i natt, sa jag tankte ga och gora det nu.
Adjo for den har gangen*ovar pa min kungliga vinkning som kraver minimal anstrangning av handleden*
/Leopardtant
Jag kan borja med morgonen da, det kanns mest logiskt.
Efter att ha atit frukost gick vi hem och borstade tanderna, sedan begav vi oss till grannen tvars over gatan. Denna personen verkade tidigare riktigt bitter, vi horde namligen om att han hade velat kopa huset som vi nu bodde i och var lite sur for att han inte fick det (de gamla agarna tyckte tydligen inte om honom). Huset som han nu bor i hade han enbart som en svavelbo odling. Japp, det stammer. Det bor en massa svalor pa hans overvaning och de bygger bon av spott och barr. Dessa kan man efter 3 manader skorda och koka smaskig spottsoppa pa sedan. Men da han inte fick huset som han ville ha fick han flytta in i sitt"svalebo" i stallet.
Vi klattrade alltsa upp pa vinden/overvaningen och spanade. Taket var fullt av sma sma sopttbon, stora som aggkoppar ungefar och biologerna innom oss tjot av fortjustning. Han lever ratt bra pa denna odling. For ett kg svalbon far han 20miljoner rupia, och 100 000 rp motsvarar ungefar 65 kronor.. Rakna sjalv, jag har ingen miniraknare. Det blev mycket for en indonesier iaf.
Efter att ha matat fiskarna i grannens damm, satte vi oss i bilen och akte till nagra slaktingar till fikatanten. Dar satt vi (som vanligt) och nickade och log mot allt som sas och fick hora om hur vina vi var, hur fina nasor vi har, hur ljusa vi ar osv osv... Allt som ar vasterlandskt ar fint namligen. Nar vi slet oss fran denna nagot underliga tebjudning/fotosession akte vi hem for att forbereda oss for kvallen.
Som jag skrev tidigare hade vi erhallit en exklusiv inbjudan till en skuggteater (viktigt inslag i indonesisk kultur och andra lander i sydostasien) som aven skulle sandas live i radio.
Vi anlande och fick med en gang halsa pa "huvudpersonerna", dvs dem som skulle halla i dockorna och gora deras roster. Den som holl i dockorna sag ut som en jattebebis, allternativt en happy Buddha och den andra (han som rackte dockorna till jattebebisen) sag ut som huvudpersonen i Grim Fandango (som jag hoppas ni kanner till!). Efter att ha halsat och tagit kort med med vandrade vi upp pa scenen dar vi tog annu fler kort, nu med den jattestora orkestern och med koren (som lat som misslandade katter en kylig marsmorgon). Jag kande att detta var tillrackligt med valkomnande, men det var inte slut med det! Vi fick aven sitta pa forsta parket framfor spektaklet. Forsta raden, i mitten saklart. Den forsta raden hade ratt skona soffor och fatoljer (eller EN soffa som tanterna fick ockupera, tihi) medan de andra raderna hade tattiga mintgrona plaststolar. Sa dar satt vi i mitten och sag BAST av alla. Nar forestallningen borjade fick jag valkomsttalet oversatt for mig och de borjade med attvalkomna de speciella gasterna fran Sverige, och sedan pratade de vidare om alla andra varpa forestallningen drog igang. Och den var SEEEEEG! Man fattade ingenting och jattebebisen satt mest och lekte med dockorna for att roa sig sjalv sag det ut som. Men det var anda en spannande upplevelse och jag ar glad att jag fick vara med pa det hela.
Nar vi sedan gav upp och gick mot bilen (forestallningen skulle halla pa heeela natten till nasta morgon) fick vi veta att ett gang med man som sattbredvid oss var ingen mindre an stadens "borgmastare"(eller vad de nu har for personer som bestammer i en stad har) med folje. Vi hade alltsa battre platser en dem.
Det kan aven tillaggas att scenen var uppe pa en bred gata som var halvavsparrad, sa det akte mopeder forbi och de holl pa att aka in i scenen nar de fick syn pa"utlanningarna" och att folk med kameror kom fram och fotograferade oss hela tiden (sjalvklart utan att fraga om lov forst).
Sadar, jag hoppas nu att ni har fatt en fin bild av hur vi spenderade nationaldagen har i Indonesien och att ni aven har fatt lite uppfattning om hur de ser pa utlanningar i trakterna som vi bor i just nu. Vi ar lokalkandisar!
Jag har mer att skriva om de andra dagarnas handelser ocksa, men det tanker jag skriva om imorgon. Har inte fatt sova nagot i natt, sa jag tankte ga och gora det nu.
Adjo for den har gangen*ovar pa min kungliga vinkning som kraver minimal anstrangning av handleden*
/Leopardtant
lördag, augusti 16, 2008
Dan fore dan
Hej alla trogna lasare!
Idag ar en dag da jag nastan inte har nagonting att skriva, vi har inte gjort sa mycket namligen. Det hande ju ganska mycket i en klump dar for nagra dagar sedan.
Jag har idag varit turistig och skrivit en massa vykort, nu galler det bara att fa ivag dem ocksa men det kommer troligtvis droja nagra dagar eftersom det imorgon ar INDONESIENS NATIONALDAG, WEE HOOO! Sa jag hoppas att ni alla firar denna stora dag da Indonesien frigjorde sig ur Hollands vald.
Hela landet ar pyntat i rott och vitt i sann antipolenanda men aven en massa andra skrikiga farger for att de alltid ska ha "extra allt" att stro over i det har landet och kan vi klandra dem? (svar: ja)
Vi ska vara med pa nagon sorts indonesisk gardsfest i kvall om jag fattat det hela ratt. Eftersom vi ar lokalkandisar sa kan jag tanka mig att vi kommer fa hora valdrig mycket lyckonskningar (eller forbannelser) pa indonesiska och endast kunna svara med ett leende och nickande, vad ska man gora annars da?
Pa sjalva nationaldagen kommer det sakert hallas en del parader (folket har ovat ute pa gatorna i en veckas tid nu ungefar) och vi har aven blivit inbjudna till en direktsand radioteater! Det fina med den har radioteatern ar att det aven kommer spelas en massa skuggfigurer till, vilket de som lyssnar pa radion inte kommer fa se - ha ha! Troligtvis kommer vi inte forsta nagonting, inte ens om vi pratade indonesiska, da teatern ska hallas i "gammeljavanesiska".
Efter allt firande ska vi satta oss i var kara sunkbil igen och bege oss norrut om jag inte minns fel och kolla pa en stor svavelsjo (mm, agg!) och kolla pa hur det ser ut. Om vi sedan far tid over (hoppas hoppas) sa tar vi oss aven till en nationalpark dar det ska finnas lite apor och annat trevligt att titta pa.
Ja, det var allt for den har gangen, nu ska vi ta oss till en affar och kopa glitterlim. Ha det fint allihopa, saknar er en massa!
/Leopardtant
Idag ar en dag da jag nastan inte har nagonting att skriva, vi har inte gjort sa mycket namligen. Det hande ju ganska mycket i en klump dar for nagra dagar sedan.
Jag har idag varit turistig och skrivit en massa vykort, nu galler det bara att fa ivag dem ocksa men det kommer troligtvis droja nagra dagar eftersom det imorgon ar INDONESIENS NATIONALDAG, WEE HOOO! Sa jag hoppas att ni alla firar denna stora dag da Indonesien frigjorde sig ur Hollands vald.
Hela landet ar pyntat i rott och vitt i sann antipolenanda men aven en massa andra skrikiga farger for att de alltid ska ha "extra allt" att stro over i det har landet och kan vi klandra dem? (svar: ja)
Vi ska vara med pa nagon sorts indonesisk gardsfest i kvall om jag fattat det hela ratt. Eftersom vi ar lokalkandisar sa kan jag tanka mig att vi kommer fa hora valdrig mycket lyckonskningar (eller forbannelser) pa indonesiska och endast kunna svara med ett leende och nickande, vad ska man gora annars da?
Pa sjalva nationaldagen kommer det sakert hallas en del parader (folket har ovat ute pa gatorna i en veckas tid nu ungefar) och vi har aven blivit inbjudna till en direktsand radioteater! Det fina med den har radioteatern ar att det aven kommer spelas en massa skuggfigurer till, vilket de som lyssnar pa radion inte kommer fa se - ha ha! Troligtvis kommer vi inte forsta nagonting, inte ens om vi pratade indonesiska, da teatern ska hallas i "gammeljavanesiska".
Efter allt firande ska vi satta oss i var kara sunkbil igen och bege oss norrut om jag inte minns fel och kolla pa en stor svavelsjo (mm, agg!) och kolla pa hur det ser ut. Om vi sedan far tid over (hoppas hoppas) sa tar vi oss aven till en nationalpark dar det ska finnas lite apor och annat trevligt att titta pa.
Ja, det var allt for den har gangen, nu ska vi ta oss till en affar och kopa glitterlim. Ha det fint allihopa, saknar er en massa!
/Leopardtant
torsdag, augusti 14, 2008
Tantrerna pa nya aventyr
Efter att ha suttit och sunkat i Genteng i sadar en vecka blev vi lite trotta pa det, sa vi kranglade fram en schauffor och sedan bar det av in mot Javas inre. Vi hoppades pa lite kulturupplevelser, en gnutta natur, samt 3 heliga graal.
Vi akte vid atta pa kvallen och fick sova i sunkbilen. Pa morgonen var vi framme i Yogyakarta, men eftersom det var valdrigt tidigt nar vi kom fram var alla affarer stangda, sa vi kunde inte hitta nagon graal utan begav oss till Indonesiens stoltaste fornminne: Borobudur (nu har jag kollat upp stavningen). Det gamla fina Buddatemplet var mycket imponerande och vi blev ett populart mal for manga turister som ville ta kort pa oss. Vissa fragade om de fick, andra lat bli.
Strovandes langst de manga nivaerna pa monsterbygget betraktade vi de fina skulpterade vaggarna, de skulle val forestalla massa kapittel i Buddas liv eller liknande, men det vi sag var massor av piratinslag. Vi hittade ett imponerande piraktskepp, papegojor, ja till och med en kokosnotvaska!
Efter att ha turistat oss dar var vi tvugna att ta oss forbi massa forsaljare som kastade sig over oss som hungriga gamar kastar sig over ett halvruttet kadaver. I varand desperata sitts borjade vi.. sjunga. Vi komponerade snabbt ihop ett fint musikalstycke (jag anser fortfarande att FailMusikalen ar nagot att satsa pa) som vi sjong om och om igen, men fuldans till. Det funkade riktigt bra, forsaljarna blev lite skramda och backade undan, varpa nagra forsokte sjunga med.
Val tillbaka i sunkmobilen akte vi in till stan for att shoppa, svettiga och glada fyndade vi i shoppingcentrena, men det vi blev gladast for var att vi till slut fick tag pa 3 graal! Silverpleterade och fina, var de och vi alskar dem.
Tiden gar fort nar man har roligt och plotsligt blev det kvall. Vi kranglade oss till slut fram till ett hus som var en slaktings till en bekants gaststuga eller nagot i den stilen. Dar sov vi och det var SKONT att fa sova i en riktig sang.
Nasta dag akte vi runt lite i stan igen, beundrade den fina streetart som prydde vaggarna (jattefint verkligen) i staden och gladdes over att det har fanns lite fler "alternativa ungdomar" for sadant hade vi inte sett mycket av innan.
Pa kvallen akte vi vidare till megavulkanen Bromo. Vi var framme runt 4 pa natten, perfekt tid om ni fragar mig. Det var valdrigt behaglig temperatur, typ 10 grader och vi fros en massa. Lokalbefolkningen bestog av underliga sma hober inlindade i sarongtyper enligt lager pa lager principen och ja.. de sag skumma ut.
Sadanna varelser borjade springa runt och hojta pa gatorna nar vi narmade oss biljettkassan. Jag pratar ju inte Indonesiska men de sa sakert saker som "Hur en jeep!" eller "Kop en mossa som det star Bromo pa, eller nej, kop femtioelva!".
Hela omradet vid vulkanen luktade starkt av svavel och lutade, sa jag kallade omradet for "Aggbacken", vilket de andra tyckte passade bra.
Nar vi trangde oss forbi dem gick vi till toaletten som befann sig i en dunkel kallare och basen sag ut som skidforrad i Salen typ. Det var den gamla hederliga "hal i golvet"-modellen som gallde och man spolade med en skopa vatten, inget markvardigt dar. Det jag reagerade over var dock att det simmade guldfiskar i vattenbehallaren dar man skulle ta spolvattnet. WTF?
Efter att ha betalat helt ovarda 2000 rp for toabesoket begav vi oss ut for att hoppa upp pa de hyrda hastarna. Eller klipa upp pa dem, de var namligen minimala ponnyer som gatt pa svaltkur.
Hastarna klarade dock av att bara oss (jag blev forvanad)och snart var vi ute och red i odemarken. Det var nagon okenliknande miljo och det var backsvart och dimma pa det hela. Gormysigt var det och jag fick lite Sagan om ringen-kansla dar kulturtanten var alv, fikatanten var hobbit och jag var Gandalf eller nat (min schal sag ut som stort gratt skagg).
Nar vi kommit fram till en trappa borjade det ljusna och upp for trappan gick vi. Har fick man ha nagot for nasan och munnen for man borjade hosta av all svavel och skit som flog runt overallt.
Uppe pa vulknanen kunde vi sedan beskada soluppgangen! Sedan gick solen ner igen sag det ut som for vulkanen borjade flitigt rapa upp stora moln av gaser som skymde all sikt. Lite kort blev tagna dar uppe iaf, vi far se om de kan aterskapa miljon ordentligt sedan.
Nar vi sedan kampade oss ner fran vulkanen (innan det borjade bli varmt) akte vi bort till Surabaya. Detta ar en storstad pa 6 miljoner och det hela kandes valdrigt vasterlandskt, vi var inte sa markvardiga har som i andra stallen vi har varit pa (ingen ville ta kort till exempel).
Har shoppades det lite mera och sedan akte vi pa kvallen tillbaka till Genteng.
Vi var framme efter tolv och alla var desperata efter en dusch! Sedan gick vi och la oss, det var nog den djupaste somnen pa lange for min del for inte ens skriken fran minareterna vackte mig.
Det blev en del skrivet den har gangen, hoppas nagon kanner sig manad att komentera nagot snart.
Kramar
/Leopardtant
Vi akte vid atta pa kvallen och fick sova i sunkbilen. Pa morgonen var vi framme i Yogyakarta, men eftersom det var valdrigt tidigt nar vi kom fram var alla affarer stangda, sa vi kunde inte hitta nagon graal utan begav oss till Indonesiens stoltaste fornminne: Borobudur (nu har jag kollat upp stavningen). Det gamla fina Buddatemplet var mycket imponerande och vi blev ett populart mal for manga turister som ville ta kort pa oss. Vissa fragade om de fick, andra lat bli.
Strovandes langst de manga nivaerna pa monsterbygget betraktade vi de fina skulpterade vaggarna, de skulle val forestalla massa kapittel i Buddas liv eller liknande, men det vi sag var massor av piratinslag. Vi hittade ett imponerande piraktskepp, papegojor, ja till och med en kokosnotvaska!
Efter att ha turistat oss dar var vi tvugna att ta oss forbi massa forsaljare som kastade sig over oss som hungriga gamar kastar sig over ett halvruttet kadaver. I varand desperata sitts borjade vi.. sjunga. Vi komponerade snabbt ihop ett fint musikalstycke (jag anser fortfarande att FailMusikalen ar nagot att satsa pa) som vi sjong om och om igen, men fuldans till. Det funkade riktigt bra, forsaljarna blev lite skramda och backade undan, varpa nagra forsokte sjunga med.
Val tillbaka i sunkmobilen akte vi in till stan for att shoppa, svettiga och glada fyndade vi i shoppingcentrena, men det vi blev gladast for var att vi till slut fick tag pa 3 graal! Silverpleterade och fina, var de och vi alskar dem.
Tiden gar fort nar man har roligt och plotsligt blev det kvall. Vi kranglade oss till slut fram till ett hus som var en slaktings till en bekants gaststuga eller nagot i den stilen. Dar sov vi och det var SKONT att fa sova i en riktig sang.
Nasta dag akte vi runt lite i stan igen, beundrade den fina streetart som prydde vaggarna (jattefint verkligen) i staden och gladdes over att det har fanns lite fler "alternativa ungdomar" for sadant hade vi inte sett mycket av innan.
Pa kvallen akte vi vidare till megavulkanen Bromo. Vi var framme runt 4 pa natten, perfekt tid om ni fragar mig. Det var valdrigt behaglig temperatur, typ 10 grader och vi fros en massa. Lokalbefolkningen bestog av underliga sma hober inlindade i sarongtyper enligt lager pa lager principen och ja.. de sag skumma ut.
Sadanna varelser borjade springa runt och hojta pa gatorna nar vi narmade oss biljettkassan. Jag pratar ju inte Indonesiska men de sa sakert saker som "Hur en jeep!" eller "Kop en mossa som det star Bromo pa, eller nej, kop femtioelva!".
Hela omradet vid vulkanen luktade starkt av svavel och lutade, sa jag kallade omradet for "Aggbacken", vilket de andra tyckte passade bra.
Nar vi trangde oss forbi dem gick vi till toaletten som befann sig i en dunkel kallare och basen sag ut som skidforrad i Salen typ. Det var den gamla hederliga "hal i golvet"-modellen som gallde och man spolade med en skopa vatten, inget markvardigt dar. Det jag reagerade over var dock att det simmade guldfiskar i vattenbehallaren dar man skulle ta spolvattnet. WTF?
Efter att ha betalat helt ovarda 2000 rp for toabesoket begav vi oss ut for att hoppa upp pa de hyrda hastarna. Eller klipa upp pa dem, de var namligen minimala ponnyer som gatt pa svaltkur.
Hastarna klarade dock av att bara oss (jag blev forvanad)och snart var vi ute och red i odemarken. Det var nagon okenliknande miljo och det var backsvart och dimma pa det hela. Gormysigt var det och jag fick lite Sagan om ringen-kansla dar kulturtanten var alv, fikatanten var hobbit och jag var Gandalf eller nat (min schal sag ut som stort gratt skagg).
Nar vi kommit fram till en trappa borjade det ljusna och upp for trappan gick vi. Har fick man ha nagot for nasan och munnen for man borjade hosta av all svavel och skit som flog runt overallt.
Uppe pa vulknanen kunde vi sedan beskada soluppgangen! Sedan gick solen ner igen sag det ut som for vulkanen borjade flitigt rapa upp stora moln av gaser som skymde all sikt. Lite kort blev tagna dar uppe iaf, vi far se om de kan aterskapa miljon ordentligt sedan.
Nar vi sedan kampade oss ner fran vulkanen (innan det borjade bli varmt) akte vi bort till Surabaya. Detta ar en storstad pa 6 miljoner och det hela kandes valdrigt vasterlandskt, vi var inte sa markvardiga har som i andra stallen vi har varit pa (ingen ville ta kort till exempel).
Har shoppades det lite mera och sedan akte vi pa kvallen tillbaka till Genteng.
Vi var framme efter tolv och alla var desperata efter en dusch! Sedan gick vi och la oss, det var nog den djupaste somnen pa lange for min del for inte ens skriken fran minareterna vackte mig.
Det blev en del skrivet den har gangen, hoppas nagon kanner sig manad att komentera nagot snart.
Kramar
/Leopardtant
Random manniksor in the land of random
Jag tankte tillagna ett helt inlagg till lite exempel pa speciella manniskor vi har stott pa under varan resa. En del skona bubblare och dylikt har redan beskrivits, men har foljer nagra andra:
Forst ut kommer varan schauffor som har kort runt oss pa Java de senaste dagarna. Han ar ungefar lika lang som fikatanten (dvs inte alls lang) och han besitter en del lustiga egenskaper.
Liksom sa manga andra i det har landet talar han inte alls engelska, men forsoker anda ihardigt att kommunicera med en.
Att vara shauffor och helt sakna lokalsinne brukar ju inte vara nagon vidare kombination, men det ar inget hinder in The Land of Random, har funkar det och varan schauffor har kort vilse flera ggr nar han skulle ta oss hem efter att ha shoppat i Yogyakarta. Vid ett annat tillfalle sa han att ett stalle som vi fragade om lag jattelangt bort (pa indonesiska da, for han kan som sagt inte engelska), lite senare visade det sig att affaren i fraga lag 3 kvarter bort. Man hade kunnat ga dit.
Om den har manniskan har allvarliga magproblem eller bara lider av tvangstankar kan jag inte svara pa, daremot vet jag att han rapar valdigt ofta och mycket. Det rader ju lite olika uppfattning om hurvida detta ar trevligt eller inte.
I ovrigt ar den har personen valdigt trevlig och glad, sa vi hyser inget agg mot honom, men han ar som sa mycket annat i detta oarnas land ganska udda.
En annan skum snubbe hittade vi nar vi var pa KFC (de alskar verkligen sitt KFC i det har landet!) i Yogyakarta. Han hade fargat haret och hade en silverryggsack med mjuka spikes pa, allting tydde helt enkelt pa att han var valdrig cool.
Efter att ha stirrat pa oss ett tag kom han sedan fram till oss nar vi tvattade handerna (bra grej har, de har valdrigt ofta handfat som man kan tvatta sig i, men dessvarre inga toaletter) och fragade om han fick ta kort med oss. Det fick han saklart, men efter att ha stakat sig fram lite till pa engelska, fragat var vi kom ifran och sa, upptackte han att han hade valdrigt lite batteri kvar pa mobilen och fick avblasa det hela. Lustigt.
Surfinstruktorerna pa Odysseys surfing school pa Bali var ett gang skona lirare.
De som var lite coolare an de andra hade fargat har och det var aven oftast dessa som vagade prata mess med oss. Min favorit vill jag kalla Blondie, vet namligen inte vad han heter och hans har var typ gult. Han kunde sta och prata med en om vad man har for musiksmak och sedan helt plotsligt borjade han dansa och smasjunga och sprang ivag - bara i Indonesien!
Nar man star och svettas i bilkoer sa hander det ofta att folk kommer fram till bilrutan och tigger, en av dessa personer stack ut lite extra. Det ar inte helt ovanligt att folk som saknar en lem eller tva kommer fram och anser att de ska ha pengar pa grund av det har. En sadan hittade vi nar det var backsvart ute i Bangyuwangi (jag tror fortfarande att det ar felstavat) om jag inte minns fel. Han saknade en vansterarm men med hogerhanden holl han stolt upp en pinne som han visade upp som om han ville saga "jag har ingen vansterarm, men en pinne har jag iaf!". Sag valdigt udda ut det dar, och jag fick senare reda pa att "pinnen" var nagon form av instrument. Jag skyller pa morkret da da...
Nu nar vi anda ar inne pa det har med tiggare ar det valdrigt lagligt att ta upp "gitarrmongona" som bor har i Genteng.
De sitter ofta pa sin altan och spelar gitarr och nynnar pa diverse bollywoodsanger och nar de sedan ser att vi gar forbi foljer de efter oss och borjar spela utanfor huset. Skitirriterande for de slutar namligen inte forran man betalar dem. Jag forsokte med att stanga dorren och ga langre in i huset dar han inte kunde se oss, men det hjalpte inte - han borjade bara "sjunga" hogre.
Jag kan nu avsluta med nagot som ar lite mer generellt for hela landets kvinnor verkar det som. De alskar barn, alltsa alla gillar sota sma barn (inklusive mig om ungen ar tyst och inte for tjock) men i Antipolen ar det verkligen maniskt. Folk lanar barn fran varandra for att fa umgas med dem maximalt, i affarerna finns det alltid minnst en tonvis med produkter for barn, mest bebisar. Jag har aldrig sett sa manga olika former av barnolja i hela mitt liv!
Ja, sa detta ar ett fint litet smakprov pa vad the Land of Random har att erbjuda.
Forst ut kommer varan schauffor som har kort runt oss pa Java de senaste dagarna. Han ar ungefar lika lang som fikatanten (dvs inte alls lang) och han besitter en del lustiga egenskaper.
Liksom sa manga andra i det har landet talar han inte alls engelska, men forsoker anda ihardigt att kommunicera med en.
Att vara shauffor och helt sakna lokalsinne brukar ju inte vara nagon vidare kombination, men det ar inget hinder in The Land of Random, har funkar det och varan schauffor har kort vilse flera ggr nar han skulle ta oss hem efter att ha shoppat i Yogyakarta. Vid ett annat tillfalle sa han att ett stalle som vi fragade om lag jattelangt bort (pa indonesiska da, for han kan som sagt inte engelska), lite senare visade det sig att affaren i fraga lag 3 kvarter bort. Man hade kunnat ga dit.
Om den har manniskan har allvarliga magproblem eller bara lider av tvangstankar kan jag inte svara pa, daremot vet jag att han rapar valdigt ofta och mycket. Det rader ju lite olika uppfattning om hurvida detta ar trevligt eller inte.
I ovrigt ar den har personen valdigt trevlig och glad, sa vi hyser inget agg mot honom, men han ar som sa mycket annat i detta oarnas land ganska udda.
En annan skum snubbe hittade vi nar vi var pa KFC (de alskar verkligen sitt KFC i det har landet!) i Yogyakarta. Han hade fargat haret och hade en silverryggsack med mjuka spikes pa, allting tydde helt enkelt pa att han var valdrig cool.
Efter att ha stirrat pa oss ett tag kom han sedan fram till oss nar vi tvattade handerna (bra grej har, de har valdrigt ofta handfat som man kan tvatta sig i, men dessvarre inga toaletter) och fragade om han fick ta kort med oss. Det fick han saklart, men efter att ha stakat sig fram lite till pa engelska, fragat var vi kom ifran och sa, upptackte han att han hade valdrigt lite batteri kvar pa mobilen och fick avblasa det hela. Lustigt.
Surfinstruktorerna pa Odysseys surfing school pa Bali var ett gang skona lirare.
De som var lite coolare an de andra hade fargat har och det var aven oftast dessa som vagade prata mess med oss. Min favorit vill jag kalla Blondie, vet namligen inte vad han heter och hans har var typ gult. Han kunde sta och prata med en om vad man har for musiksmak och sedan helt plotsligt borjade han dansa och smasjunga och sprang ivag - bara i Indonesien!
Nar man star och svettas i bilkoer sa hander det ofta att folk kommer fram till bilrutan och tigger, en av dessa personer stack ut lite extra. Det ar inte helt ovanligt att folk som saknar en lem eller tva kommer fram och anser att de ska ha pengar pa grund av det har. En sadan hittade vi nar det var backsvart ute i Bangyuwangi (jag tror fortfarande att det ar felstavat) om jag inte minns fel. Han saknade en vansterarm men med hogerhanden holl han stolt upp en pinne som han visade upp som om han ville saga "jag har ingen vansterarm, men en pinne har jag iaf!". Sag valdigt udda ut det dar, och jag fick senare reda pa att "pinnen" var nagon form av instrument. Jag skyller pa morkret da da...
Nu nar vi anda ar inne pa det har med tiggare ar det valdrigt lagligt att ta upp "gitarrmongona" som bor har i Genteng.
De sitter ofta pa sin altan och spelar gitarr och nynnar pa diverse bollywoodsanger och nar de sedan ser att vi gar forbi foljer de efter oss och borjar spela utanfor huset. Skitirriterande for de slutar namligen inte forran man betalar dem. Jag forsokte med att stanga dorren och ga langre in i huset dar han inte kunde se oss, men det hjalpte inte - han borjade bara "sjunga" hogre.
Jag kan nu avsluta med nagot som ar lite mer generellt for hela landets kvinnor verkar det som. De alskar barn, alltsa alla gillar sota sma barn (inklusive mig om ungen ar tyst och inte for tjock) men i Antipolen ar det verkligen maniskt. Folk lanar barn fran varandra for att fa umgas med dem maximalt, i affarerna finns det alltid minnst en tonvis med produkter for barn, mest bebisar. Jag har aldrig sett sa manga olika former av barnolja i hela mitt liv!
Ja, sa detta ar ett fint litet smakprov pa vad the Land of Random har att erbjuda.
fredag, augusti 08, 2008
Exkursion FAIL
Hej alla glada!
Nu ska ni fa hora pa nagot roligt som intraffade har om dagen.
En bit utanfor Genteng finns det en liten by som heter Glenmore (later som om det skulle finnas i typ Skottland, eller hur?) och annu langre bort finns en by som vi kallar kastrullbyn for att de saljer MASSOR av kastruller just dar. Aker man annu langre bort kommer man till ett hotell som nastan enbart ar bebott av hollandare. Det ligger uppe i bergen och de annordnar guidade turer ut till skogarna i narheten. Biolog som jag ar gnallde jag massa om att fa ta mig ut till regnskogen, sa vi beslutade for att boka en sadan tripp.
Vi gick upp tidigt (typ sju) for att komma ivag i tid till niotiden som vi avtalat dagen innan.
Vi var fem personer sa vi fick 2 guider - ingen av dem pratade engelska (strike 1!).
Vi begav oss efter lite om och men sedan upp i bergen. Pa vag upp till bergen holl fikatantens mamma pa att do av utmattning, sa vi fick henne att vanda om. Nu var vi alltsa bara fyra kvar. Vi fortsatte ga, klattrandes upp i kaffeplantaget (den ena guiden snaskade pa kaffefrukter, undrar hur bra det ar?) och efter ytterligare ett tag backade bade fikatanten och hennes pappa ut ocksa (strike 2!). De tog med sig en av guiderna och nu var det bara leopardtanen och kulturtanten kvar pa det aofyllda uppdraget. Guiden skyndande ivag och vi skyndande efter. Kaffefalten strackte sig laangt upp pa berget och skogarna borjade trolitvis forst pa andra sidan berget, sa vi klattrade pa och efter ett tag stannade vi till och tog en drickapaus. Sedan fragade guiden oss om vi ville fotsatta ratt upp eller ga i sidleds, eller tja. Han mumlade och pekade. Eftersom sidleds sag lattare ut pekade vi pa den "vagen" bestaendes av en brant med ett lost lovtacke. Vi halkade och vi ramlade och vara fulsandaler med strumpor i blev annu fulare an vad de var innan (trodde inte det var mojligt).
Efter ett tag planade branten ut och vi kom ut pa annu ett falt. Da fragade guiden "papaya?" och pekade pa ett trad. "ja, det ar papaya som vaxer dar" tanke jag och nickade varpa han rusade in i buskaget och skakade ner en frukt fran tradet. Var regnskogstripp hade alltsa overgatt till fruktpallande - intressant.
Lite senare konstaterade vi att vi hade vant berget ryggen och var pavag in i en narliggande by, snubben var alltsa pavag tillbaka till det hollandska hotellet och da han inte sa ett ord pa engelska fanns det ingening vi kunde gora for att stoppa honom (Stike 3!)
Mycket riktigt kom vi sa smaningom fram till hotellet dar fikatanten med foraldrar satt och sag forvanade ut. Vi sa att vi inte fattade vad som hande riktigt. (Guiden rackte over papayan och stack) Fikatantens mamma gick efter guiden och fragade vad det var fragan om varpa han sa att han tyckte att vi sag trotta ut och vande om. Bra att han bestammer om vi orkar regnskoga oss eller inte at oss.
Jag var helt hapen och visste inte vad jag skulle ta mig till.
Nu ar det tydligen sa att det ska finnas lite battre skogar pavag till Yogyakarta eller nat sant, sa vi far val gora ett nytt forsok da.
Slutsats: FAIL
Vi akte tillbaka till samma hotell senare pa kvallen for att titta pa lite Javanesisk dans, det var underhallande, tjejerna hade fina saronger och grejer och de hade en stor tigerliknande drake som dansade runt och at upp sma barn.
Vi fick aven utnyttja varat kandisskap igar. Vi fick en halv jack frui fran en granne, detta enbart for att vi ar svenskar, det ar jag saker pa. Men vi tackade och tog emot och gratis smakar gott som de sager och frukten var verkligen GODIS.
Senare idag ska vi till en fiskerestaurang, det var ett tag sen jag at fisk eller nagot annat fran havet nu, en vecka tror jag sa det ska bli gott.
Ni far ha det sa gott allihopa!
Kramar fran failanten.
Nu ska ni fa hora pa nagot roligt som intraffade har om dagen.
En bit utanfor Genteng finns det en liten by som heter Glenmore (later som om det skulle finnas i typ Skottland, eller hur?) och annu langre bort finns en by som vi kallar kastrullbyn for att de saljer MASSOR av kastruller just dar. Aker man annu langre bort kommer man till ett hotell som nastan enbart ar bebott av hollandare. Det ligger uppe i bergen och de annordnar guidade turer ut till skogarna i narheten. Biolog som jag ar gnallde jag massa om att fa ta mig ut till regnskogen, sa vi beslutade for att boka en sadan tripp.
Vi gick upp tidigt (typ sju) for att komma ivag i tid till niotiden som vi avtalat dagen innan.
Vi var fem personer sa vi fick 2 guider - ingen av dem pratade engelska (strike 1!).
Vi begav oss efter lite om och men sedan upp i bergen. Pa vag upp till bergen holl fikatantens mamma pa att do av utmattning, sa vi fick henne att vanda om. Nu var vi alltsa bara fyra kvar. Vi fortsatte ga, klattrandes upp i kaffeplantaget (den ena guiden snaskade pa kaffefrukter, undrar hur bra det ar?) och efter ytterligare ett tag backade bade fikatanten och hennes pappa ut ocksa (strike 2!). De tog med sig en av guiderna och nu var det bara leopardtanen och kulturtanten kvar pa det aofyllda uppdraget. Guiden skyndande ivag och vi skyndande efter. Kaffefalten strackte sig laangt upp pa berget och skogarna borjade trolitvis forst pa andra sidan berget, sa vi klattrade pa och efter ett tag stannade vi till och tog en drickapaus. Sedan fragade guiden oss om vi ville fotsatta ratt upp eller ga i sidleds, eller tja. Han mumlade och pekade. Eftersom sidleds sag lattare ut pekade vi pa den "vagen" bestaendes av en brant med ett lost lovtacke. Vi halkade och vi ramlade och vara fulsandaler med strumpor i blev annu fulare an vad de var innan (trodde inte det var mojligt).
Efter ett tag planade branten ut och vi kom ut pa annu ett falt. Da fragade guiden "papaya?" och pekade pa ett trad. "ja, det ar papaya som vaxer dar" tanke jag och nickade varpa han rusade in i buskaget och skakade ner en frukt fran tradet. Var regnskogstripp hade alltsa overgatt till fruktpallande - intressant.
Lite senare konstaterade vi att vi hade vant berget ryggen och var pavag in i en narliggande by, snubben var alltsa pavag tillbaka till det hollandska hotellet och da han inte sa ett ord pa engelska fanns det ingening vi kunde gora for att stoppa honom (Stike 3!)
Mycket riktigt kom vi sa smaningom fram till hotellet dar fikatanten med foraldrar satt och sag forvanade ut. Vi sa att vi inte fattade vad som hande riktigt. (Guiden rackte over papayan och stack) Fikatantens mamma gick efter guiden och fragade vad det var fragan om varpa han sa att han tyckte att vi sag trotta ut och vande om. Bra att han bestammer om vi orkar regnskoga oss eller inte at oss.
Jag var helt hapen och visste inte vad jag skulle ta mig till.
Nu ar det tydligen sa att det ska finnas lite battre skogar pavag till Yogyakarta eller nat sant, sa vi far val gora ett nytt forsok da.
Slutsats: FAIL
Vi akte tillbaka till samma hotell senare pa kvallen for att titta pa lite Javanesisk dans, det var underhallande, tjejerna hade fina saronger och grejer och de hade en stor tigerliknande drake som dansade runt och at upp sma barn.
Vi fick aven utnyttja varat kandisskap igar. Vi fick en halv jack frui fran en granne, detta enbart for att vi ar svenskar, det ar jag saker pa. Men vi tackade och tog emot och gratis smakar gott som de sager och frukten var verkligen GODIS.
Senare idag ska vi till en fiskerestaurang, det var ett tag sen jag at fisk eller nagot annat fran havet nu, en vecka tror jag sa det ska bli gott.
Ni far ha det sa gott allihopa!
Kramar fran failanten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)